Sociala erfarenheters betydelse för religiositeten

Sociala erfarenheter har betydelse för den enskildes religiositet. Detta är ett resultat av en enkätunderökning från 2001 bland de svenska efterkrigsgenerationerna. Med sociala erfarenheter skall förstås erfarenheter av att fritt kunna göra val som har betydelse för hur den enskildes liv utvecklar sig. Med religiositet avses två olika typer som både är möjliga att finna bakom etiketten ”new age”. Dessa två skiljer sig på ett avgörande sätt från varandra med hänseende på synen på individen. I den ena betraktas individen som ett passivt objekt för makter/krafter han/hon inte kan påverka och som har direkt inverkan på den enskildes liv, detta benämner jag ”folktro”. I den andra betraktas individen som ett aktivt subjekt som själv bestämmer hur livet skall utveckla sig, detta benämner jag ”new age”, eller den nya individualismen.

Med inspiration från Mary Douglas grid/group-modell har jag undersökt samband som finns mellan de sociala erfarenheterna och benägenheten att ta till sig antingen det ena eller det andra av de två typerna av new age. Något förenklat visar resultaten att om man är ”mäktig”, dvs. upplever att det är man själv som fritt väljer hur ens liv skall gestalta sig, så har man en statistiskt signifikant större benägenhet att bejaka new age, än om man är maktlös. Även det motsatta gäller: om man är ”maktlös”, dvs. upplever att man själv inte har möjlighet att fatta de avgörande besluten, har man en statistiskt signifikant större benägenhet att bejaka folktron än om man är mäktig. Den inledningsvis uppsatta hypotesen bekräftas därmed, vilket också gäller för följdhypotesen. Denne säger att de mäktiga i högre grad än de maktlösa skall ta avstånd från folktron, och att de maktlösa i högre grad skall ta avstånd från new age.