Vittne, offer, aktör? Förståelser av barn som upplever mäns våld mot kvinnor i sin familj

Maria Eriksson & Elisabet Näsman

Att relationen mellan kategorin offer i straffrättens mening och offer som identitet, social position och/eller kulturellt fenomen är vare sig enkel eller entydig är något som redan diskuteras i forskningen om offer och offerskap(ande). Likaså har det att konstruktioner av offer och aktör ses som ömsesidigt uteslutande kategorier, liksom kategorierna offer och förövare, problematiserats bland annat i relation till konstruktioner av kön och våldsutsatta kvinnors aktörskap. I papret vill vi sätta dessa teoretiska landvinningar i dialog med såväl barndomssociologins diskussioner om barns aktörskap som samtida diskussioner om barn som upplever mäns våld mot kvinnor som ”vittne till våld”, ”offer för våld” respektive ”brottsoffer”. Syftet är vidare att problematisera vittne som social position och kulturellt fenomen samt att diskutera vilken betydelse den i straffrätten grundade triaden förövare-offer-vittne kan få för professionellas tolkningar och bemötande av barn som upplever pappas våld mot mamma. De empiriska exemplen hämtas från ett pågående explorativt forskningsprojekt om barn som sociala aktörer i möten med vårdnads-, boende-, umgängesutredare.