Barn som relation

J. Ahlberg

Innebörden i det som brukar benämnas ’barnperspektivet’ är komplext och det finns olika ingångar och synsätt inom detta perspektiv. I papret diskuteras delar av den samtida barnforskningen inom sociologi i ett försök att diskutera vad barnperspektivet kan betyda samt vad det kommer att innebära i denna avhandling som handlar om hur unga vuxna, uppväxta med föräldrar som separerat, konstruerar sina barndomsfamiljer. Eftersom avhandlingen kommer att kretsa kring berättelser av vuxna ´barn´ blir perspektivet som kommer användas något annorlunda i jämförelse med många av de ”rena” barnperspektiven. Inom dagens barnforskning menar man ganska samstämmigt att barn och barndom är något som konstrueras socialt och kulturellt, det är inte något givet utan tvärtemot föränderligt. Den s.k. nya barndomssociologin betraktar barn som medskapare i sina relationer och till sina egna villkor, varigenom barn som handlande subjekt betonas. Denna ’nya’ barnforskning bedriver forskning om barn men också för barn och barns villkor En diskussion som förs i papret är huruvida det har skett en så stor förändring inom barnforskningen att det finns fog för att tala om olika paradigm och det följaktligen har skett paradigmskiften i synen på barn. Papret avslutas med att argumentera för ståndpunkten att se barn som relation eller position.