The transformation of the modern way of life

To be presented in working group sociological theory

Århundradets första paradigm har nu, åtminstone enligt dess förespråkare (med Eisenstadt i spetsen), tagit plats på den samhällsvetenskapliga stjärnhimlen: "the paradigm of multiple modernities". Min uppsats tar sin utgångspunkt i detta paradigms kritik av den "gamla" moderniseringsteorin som nådde sin höjdpunkt först på 1950 och 60-talen. En sådan moderniseringsteori är utpräglat evolutionistisk och uppfattar "västlig" modernitet som historiens slut och höjdpunkt. Global modernisering innebär i enlighet därmed ett "förvästligande" av världen, dvs en global institutionell och kulturell homogenisering.   Teorin om "multiple modernities" avvisar däremot föreställningen att modernisering med nödvändighet innebär ett förvästligande. Olika typer av modernitet utvecklas på olika håll i världen, inte minst beroende på olika kulturella kontexter. Jag diskuterar inledningsvis detta paradigm, men övergår sedan till en delvis annorlunda, men besläktad kritik av den gamla moderniseringsteorin. Medan Eisenstadt m.fl:s kritik av denna moderniseringsteori i hög grad är relaterad till det globala rummet, är min kritik snarare relaterad till tiden. Historien har inte tagit slut; inte ens i väst. Betraktar vi de västliga samhällenas historia ur ett "multiple modernities"-inspirerat perspektiv upptäcker vi snarare att olika epoker av västlig modernitet har avlöst varandra och denna utveckling skall inte nödvändigtvis förstås evolutionistiskt. Epokerna har först och främst bara olika karaktär. Man upptäcker t.ex. tre olika epoker av västlig demokrati (Habermas) och tre olika epoker av västlig kapitalism (Boltanski/Chiapello). I min uppsats kommer jag att begränsa mig till ett specifikt exempel. Jag utgår då från Webers begrepp "Lebensführung", vilket jag tillsammans med Carl-Göran Heidegren och Bo Isenberg är i färd med att vidareutveckla. Min tes är att tre olika epoker av livsföring har förekommit i den västliga modernitetens historia: asketismens tidsålder, organisationens tidsålder och autenticitetens tidsålder.