Polisiar handling mellan det institutionella och det individuella

Polisforhoret ar ett institutionellt samtal, dar forhorsledaren har att tillvarata statens intresse av att beivra brott. Forhoren med en misstankt person ar en del av den forundersokning som gors for att utreda omstandigheterna kring det brott som begotts. De uppgifter den misstankte lamnar utgor en del av bevisningen i arendet. Utifron detta perspektiv kan forhorsledaren beskrivas som den misstanktes motpart. Det ligger emellertid ockso i statens intresse att varna individens frihet och integritet. Staten har darfor genom lagstiftning satt granser for sin makt gentemot individen. Sedd som foretradare for staten har forhorsledaren darfor tvo tillsynes motverkande lagsystem att folja och vara garant for, vilket kan innebara ett dilemma. Forhorsledaren har vidare ett intresse av den misstanktes vilja att lamna upplysningar. Det ar inte givet att den misstankte vill beratta om sin delaktighet i eller sin kunskap om det brott som begotts. For att oka mojligheterna att fo information behover darfor forhorsledaren forsoka uppratta en god relation till den misstankte. I min studie har jag undersokt hur en forhorsledare kan hantera den komplexitet som forhorssituationens olika krav och dilemman ger upphov till. En slutsats som dras utifron studien ar att forhorsledarens handlingar i forhorssituationen vilar po tvo fundament – det institutionella fundamentet som ror yrkets mol, ramar, reglering och metodik samt det personliga fundamentet som ror forhorsledarens person och de forestallningar, kanslor och varderingar hon eller han for med sig in i forhorssituationen.