Hälsofrämjande arbete: utbildning och professionalisering

 

Peter Korp

Institutionen för omvårdnad, hälsa och kultur

Högskolan Väst

461 86 Trollhättan

Sverige

peter.korp@hv.se

 

I Sverige är idag intresset för olika former av allmänna hälsoutbildningar med en ”hälsofrämjande inriktning” mycket stort. Mängden utbildningsalternativ inom områden som folkhälsa, friskvård, hälsopedagogik och ”health management” har vuxit mycket kraftigt från senare delen av 1990-talet och framåt. Denna utbildningsexpansion gäller för såväl högskoleutbildningar som utbildningar som inte ligger på högskolenivå, främst folkhögskole- och ”kvalificerade yrkesutbildningar” (så kallade KY-utbildningar). Denna utbildnings­expansion möjliggörs av en stor efterfrågan på detta slags utbildningsalternativ, och konkret innebär den att det varje år utbildas många människor med någon form av hälsoinriktad examen som vill arbeta inom det vagt avgränsade område som kallas ”hälsofrämjande arbete”. I denna utveckling ligger en möjlig utgångspunkt för en professionaliseringsprocess där ett nytt kompetensområde och nya yrkeskategorier träder fram på arbetsmarknaden och i samhället i stort.

 

Men samtidigt som intresset för hälsoutbildningar är stort, och därmed även den framtida tillgången på kvalificerad arbetskraft inom den aktuella sektorn, så finns det stora frågetecken angående arbetsmarknadens och samhällets efterfrågan på denna slags kompetens. Det förefaller i dagsläget inte finnas någon balans mellan den tillgång på hälsoexperter och professionella aktörer inom hälsoområdet som utbildningsexpansionen skapar och den reella efterfrågan på kvalificerad kompetens inom området ”hälsofrämjande arbete”.

 

Denna situation reser en rad professionssociologiskt intressanta frågor. Professionsteori fokuserar vanligen specifika yrkens akademisering och professionalisering. Men hur bör framväxten av nya kompetensområden, utbildningsalternativ och akademiskt utbildade experter utan en tydlig yrkesbestämning och given samhällelig efterfrågan förstås i professionsteoretiska termer? Kan en samhällelig efterfrågan på ett nytt kompetensområde och nya expertgrupper skapas med hjälp av medvetna professionaliseringsstrategier? Hur ser i så fall villkoren för sådana professionaliseringsstrategier ut? 

 

I detta paper diskutera dessa frågor med hälsoområdet som empiriskt exempel. 

 

 

Keywords: hälsofrämjande arbete, utbildningsexpansion, kompetensområde, hälsoexperter, professionalisering