Abstrakt

Biodiversitetskonceptet har under 1990-talet kommit att dominera över begreppet hållbar utveckling som den centrala idén för naturskydd. Biodiversitetskonceptet rymmer lite lokal influens på planeringen av naturskyddet eftersom det karakteristiskt baserar sig på vetenskaplig kunskap. Den toppstyrda förvaltningsmodellen som väl illustreras av implementeringen av Natura 2000 i Finland, har väckt stort missnöje och äventyrat förtroendet för miljöförvaltningen bland lokala användare.

Samarbete och förtroende mellan lokala användare och miljömyndigheter är viktigt idag, speciellt eftersom mycket naturskydd verkställs på områden där människor rör sig och använder naturresursen. Begrepp som samförvaltning och lokalt anpassad förvaltning är nyckelbegrepp i den utveckling som sker med syftet att öka naturskyddets legitimitet.

Denna fallstudie ser på en samplaneringsprocess där Västra Finlands Miljöcentral och Forststyrelsen i samarbete med lokala användare, gör en skötsel- och användningsplan för Bergö-Malax ytterskärgård. Vi ser speciellt på de argument och förväntningar för deltagandet som lokala aktörer har men också på de som finns bland miljömyndighetsrepresentanterna. Vi har besökt de öppna mötena och gjort tematiska intervjuer med personer som engagerat sig i processen.

I och med Natura 2000 programmet är ramarna för naturskyddet ganska långt definierade. Resultatet av processen, planutkastet, skall också godkännas på en högre myndighetsnivå. Detta innebär att det finns en risk för att det deltagandet snarare blir symboliskt än inflytelserikt.

Denna studie beskriver en metod för att öka naturskyddets legitimitet samt granskar huruvida målen, förbättrat sambete och förtroende, nås genom denna process. Den ger också ny insyn i de lokala deltagarnas uppfattning av deltagandets inflytande.